Hur reser man till USA?
Vanligtvis flyger vi från Köpenhamn, vilket är det naturliga valet när man nu bara bor några hundra meters promenad därifrån. Ja, vi gör faktiskt det, trots att vi har tio mil dit! Förklaringen är givetvis de utmärkta tågförbindelser vi har till Danmark. Efter endast 1 timme och 41 minuter från det vi klev på i Tyringe är vi framme i avgångshallen på Kastrup. Eller nja, det var så bra när 1) tåget kom in på "rätt" perrong i Hässleholm och 2) övergångstiden var något längre. Men nåja, det tar 20 minuter längre i dag (2015)...
Om resmålet (och plånboken) tillåter väljer vi helst ett non-stopflyg från Köpenhamn med SAS. De flyger i dagsläget till Chicago, Newark, San Francisco och Washington DC.
Air Canada är också ett bra alternativ, om resans upplägg gör det nödvändigt med ett flygbyte. Då flyger vi till Toronto och där fullgörs den amerikanska inreseproceduren - vilket gör att den kommande sträckan går "inrikes" trots att den egentligen är internationell från Kanada. Sommaren 2013 gjorde vi den tredje turen med Air Canada, den gången till Denver och sedan hem från Chicago. Den gången valde vi att lyxa till det med business class på hemvägen.
AC har ett bra utbud med underhållning på sina atlantflyg och man kan pausa i filmer och musik, vilket gör att man kan ta en liten tupplur utan att behöva vänta tills filmen gör sitt andra (eller tredje) varv. Därefter har det blivit ytterligare ett par resor med AC, de här gångerna både fram och tillbaks, i business class. Vi har varit ute i god tid med bokning och när priset har varit 30-50 % mer än en direktflight i turistklass med SAS från Köpenhamn, då har valet blivit Air Canada. Vi får utnyttja fast lane i Kastrups säkerhetskontroll och vi får tillgång till SAS lounge på utresan. I Toronto är loungen mycket trevlig, om det finns tid för ett besök, ibland blir det att gå direkt till nästa gate. Man får ett helt annat bemötande än i turistklass och det känns helt enkelt inte som samma resa man gör där framifrån i planet. Jet-lagen har dessa resor blivit betydligt mildare, är vår erfarenhet.
Vi har också rest med flygbolag som Air France, Continental, Delta, KLM, Lufthansa, United och Virgin, vilket gjort att vi sett europeiska flygplatser som Amsterdam, Paris, Frankfurt och London.
I USA har vi bytt flyg i Chicago, Newark, Seattle och Washington. Vissa av dessa flygplatser (och flygbolag) vill vi helst inte se igen. I Amsterdam tillbringade vi ofrivilligt lång tid när vi missade vår förbindelse och nästa flyg ställdes in. På CDG i Paris var vi också försenade vid ankomsten och där försökte sedan flygplatspersonalen lura oss till helt fel del av flygplatsen, vilket skulle lett till åtminstone ett dygns försening om de lyckats med sitt service-ovänliga uppträdande.
Under en långweekendresa till New York tvingades vi först landa på en reservflygplats då både Newark och JFK tvingades stänga på grund av dåligt väder. Vi hamnade i Newburgh, tio mil norr om NYC, men ack så långt det kändes då vi bara varit 20 minuter från att landa i Newark! Det var första och enda gången hittills som ombordpersonalen sagt det var okej att ringa från planet, så vi ringde "hem" och bad om information om vad som hänt - då informationen från kaptenen var knapphändig. Några timmar senare kom vi till Newark, för att där tvingas vänta ute på plattan då alla gater var upptagna. Till slut gav sig British Airways iväg och vi fick komma in till terminalen.
Sedan vår första resa använder vi oss alltid av samma resebyrå för att boka flyg, hotell och hyrbil. I början jämförde vi olika (låg)prissajter på Internet, men insåg snart att den professionalism som Anders i Kristianstad har haft, den är mer än guld värd!
Till havs
I augusti 2003 tog vi Queen Elizabeth II (QEII) från Southampton till New York, vilket var vår kryssningsdebut utanför Östersjön.
Vi upplevde några mycket avslappnande 25-timmars dygn ombord, men när det var dags att passera Frihetsgudinnan stod samtliga passagerare i kö till immigrations-myndigheternas tillfälliga kontor i det som under veckan varit platsen för afternoon tea, vilket förtog lite av känslan att anlända till New York sjövägen. Det var dock väldigt speciellt att kliva rätt ut i Manhattans intensiva trafik efter lugnet ombord.